Provar temat P2
Anledningen till att jag oftast byter tillbaka till det blå-gröna temat är för att jag översatt det till svenska. Får se när jag orkar göra det med P2 Cleanr eller om det finns stöd för det inbyggt.
Anledningen till att jag oftast byter tillbaka till det blå-gröna temat är för att jag översatt det till svenska. Får se när jag orkar göra det med P2 Cleanr eller om det finns stöd för det inbyggt.
Dags för höststädning. Letar nytt tema, kollar nya pluggar. Temat kommer behöva översättas, artiklar behöver färdigställas. Skön pysselsättning när det ändå är för kallt och blött ute
Jag har äntlingen sprungit på verktyget jag länge letat efter. Och jag har letat febrilt sedan sekelskiftet, när jag på allvar började som interaktionsdesigner.
Det jag letat efter är ett verktyg i vilket jag kan beskriva vad som händer över tid och under olika omständigheter (Powerpoint). Det ska vara snabbt att jobba i och enkelt att komma igång med. Jag behöver dessutom kunna zooma och panorera (Powerpoint, Visio). Och jag vill inte behöva koda/programmera (Blend, Visio, Flash) – även om jag tycker det är kul att koda så är det inget jag vill pyssla med när jag prototypar.
Nu har jag inte suttit handfallen innan Axure, men prototyperna har varit mer storyboards och wireframes än just prototyper. Jag har fått knixa mig fram i Denim, Fireworks, Powerpoint, Illustrator, Visio, Photoshop, Acrobat, InDesign, Dreamweaver och även Filemaker(!), men då har det varit onödigt mycket hand- och dubbelarbeten samt klipp-o-klistra. Verktygen har varit hinder som behöver kringgås snarare än hjälpmedel.
Mitt elddop i Axure var en webbapplikation för skadereglering. Efter sex timmar (och detta var första gången jag på allvar satte mig med Axure) hade jag skapat en prototyp som omfattade
Den första versionen var inte vacker, men både utvecklarna och användarna kunde klicka sig igenom hela proceduren och direkt återkoppla var det fanns luckor eller tekniska begränsningar. Så fort jag behövde återkoppling tog jag min Macbook Pro (som jag körde i bootcamp-läge) och gick över till endera grupp för att verifiera och kunna justera.
Jag stötte på lite patrull i verktyget då jag från början inte riktigt förstod möjligheterna, begränsningarna och skillnaderna mellan Masters, Dynamic Panels och Pages. Eller egentligen mest hur jag skulle nästla dynamiska paneler i master pages för att kunna återanvända beteenden.
Ett annat problem jag stötte på var hur jag fick OK-knappen i ett dialogfönster att uppdatera huvudvyn.
Som tur är så har Axure ett ganska aktivt forum och vi stöter ofta på samma problem så oftast går det att hitta en lösning där.
För ett tag sedan släpptes en förvånansvärt stabil beta av version 5, med bl.a. stöd för att positionera dynamiska paneler. Detta gör susen när man exempelvis vill prototypa ett expandera/kollapsa-beteende. Färgväljaren (som är ett skämt i Windows) har fått sig en välbehövlig omgång liksom Axures gränssnitt samt en hög andra funktioner som är bra att ha i en värld som mer och mer går mot webbapplikationer.
Då fler och fler av mina kollegor byter från Windows till Mac OS X kommer jag att börja samla små tips och tricks som förhoppningsvis kommer göra övergången något lättare för dem.
Dessutom vill jag att mactipsen ska synas i sidnavigationen i huvudet och fortfarande vara blogginlägg, inte en statisk sida.
Vad jag gjort är ett ”fulhack” i header.php efter att först ha anpassat Permalänkinställningar under Inställningar i Wordpress till /%category%/%postname%. Därefter knackade jag in den absoluta länken <li class=”page_item”><a href=”/mac” title=”Mactips”>Mactips</a></li> till kategorin för mactips mellan startsidan och de riktiga sidorna. Detsamma gjorde jag även för Wordpresstips som detta inlägg är kategoriserat som.
…om man nu kan bli det i en maskin.
Jag har ännu inte kommit på något* som är fel med Electrolux Trilobite 2.0. Och när det kommer till pryttlar är jag kräsen, både vad gäller form och funktion.
Den är snygg. Den är smart. Den är enkel att hantera.
