Det var bättre förr. Håhå jaja.

När jag låg hemma i flunsan igår, drabbades jag under några timmar av strömavbrott. Detta skapade en stunds panik när min bredbandsuppkoppling slutade fungera. Tills jag kom på att jag hade en bra bok som låg och väntade.

Alldeles innan strömavbrottet ringde en nätoperatör och ville kränga på mig ett digital-tv-abonnemang. Detta avböjde jag med hänvisning till att jag inte önskar fler plastiga mojjänger med fler sladdar och som dessutom kräver ström, oftast via adapter. Så varje plastmojjäng blir på så sätt oftast två :-/ och kräver ett extra strömuttag.

Jag är dessutom så tjurig motståndare till dessa plastmojjänger att jag hellre avhåller mig från TV än att behöva vänta på kanalbyte mer än en millisekund, eller vad det nu tog i den analoga eran. Dessutom, av vad jag sett hemma hos andra som fallit till föga, verkar det vara si och så med uppdateringen av programinformationen som visas i nederkant så fort man byter kanal.

Om jag öht hade tittat på TV skulle lösning som huset erbjuder redan idag fungera alldeles utmärkt. Detta kräver endast att jag kopplar en TV till antennuttaget samt till ett strömuttag. En mojjäng, två sladdar.

Nåväl. När så strömmen gick, dog allt förutom min MacBook Pro (som ju går på batteri). Men internetuppkopplingen (via sladd (TP-kabel)) borde inte ha dött. Men så vare det ju den lilla haken att jag kör ”IP-telefoni” via bredbandsjacket som har en omvandlar-grunkamojj som TP-kabeln måste gå igenom för att jag ska kunna ringa och surfa. Denna omvandlar-grunkamojj kräver såklart ström. Likaså min trödlåsa telefons basstation. Allt var dött.

Jag försökte koppla förbi omvandlarmojjängen så att jag kunde få bredband direkt ur väggen, vilket vanligtvis fungerar, men iom att hela huset var strömlöst så var det väl nån switch i källaren som var utslagen.

Till råga på allt var min mobiltelefons batteri på upphällningen så skulle jag behöva ringa ett nödsamtal så hade jag stått där som ett fån.

Observationer och fortsatt gnäll:

  • IP-telefoni kräver en omvandlarmojjäng, som kräver ström.
  • Min trådlösa telefon kräver att basstationen har ström och tydligen mer än vad som levereras via telefonjacket.
    • Not till mig själv: Skaffa sladdtelefon. Nej just det, jag kan ju inte ringa om plastmojjängen inte har ström. Skaffa abonnemang som stödjer strömlöshet istället.
  • Digital TV funkar inte utan plastmojjäng och kräver dessutom förmodligen ett abonnemang (och plastmojjäng så klart) per dumburk
  • Kabel-tv-leverantörer vill att jag ska betala för att få se på reklamfinansierade kanaler. Duh!
    • Not till mig själv: Fortsätt avhålla mig från TV. Är det något man måste se, finns det på nätet. SVTs egna produktioner ligger åtminstone kvar en stund.
  • Min väckarklocka hade ett litet inbyggt batteri som gjorde att jag varken behövde ställa om klockan eller in larmet.
  • Min microvågsugn hade det inte.
  • Min video (Sony SLV SE820) har inte varit inkopplad sen sekelskiftet, men den kunde ställa klockan själv.
  • Min mobiltelefon klarar (fortfarande år 2007) inte av att synkronisera sin klocka mot en tidserver (och mobiltelefoni, har jag läst, är uppbyggt kring synkronisering där en massa telefoner samtidigt ”slåss” om paket och bandbredd).
  • Vidare på gnällspåret så har jag av min elleverantör återigen blivit ombedd att spela deras spel och bestämma mig för vilket abonnemang jag ska ha. Som om jag detta är något jag vill ödsla tid på. På deras sida för privatpersoner så har de mage att presentera priserna utan moms och utan någon som helst möjlighet heller att påverka detta. Finns det inte någon lag mot detta?
  • När jag ändå låg hemma passade jag på att ringa och be DN bostad, SvD Magasinet, Mäklarcentrum samt Metro Bostad/Jobb för att be dem sluta lägga sin s**t i min brevlåda. DN och SvD – inga bekymmer (sa de) då de hade ett register de kunde ta bort mig ur. Mäklarcentrum likaså (återstår att se). Metro däremot har köpt en tjänst av Posten, typ massförsändelse, och har på så sätt slingrat in sin dynga under rubriken samhällsinformation.
    Metro hänvisar till Posten som säger att de enligt lag är skyldig att distribuera dyngan. Inför detta står jag tydkigen maktlös. Var är Nix-registret för brevlådor?
    Ett tips från en vän var att jag med en kartongbit lite silvertejp skulle kunna justera inkastets storlek så att de inte gick att pilla in smörjan. Lockande.